Slopa kravet på dubbelkompetens – i den framtida handkirurgiska läkarutbildningen

Beslutet
Trots massiv kritik bl.a. av många specialiteter (inklusive handkirurgi), kirurgföreningarnas intresseorganisation Kirurgrådet och Svenska Läkarförbundet (SLF) beslöt vår förra regering att förändra indelningen av specialiteterna och reformera läkarutbildningen med giltighet från. den 1 juli 2006.

Beslutet innebar att specialiteterna indelades i så kallade bas- och gren specialiteter. För att få specialistkompetens i en gren specialitet krävdes utöver den egna utbildningen även kompetens i en bas specialitet. Till exempel för att få kompetens i handkirurgi måste man genomföra en komplett ortoped utbildning och för att specialisera sig till plastik- eller kärlkirurg eller urolog en komplett utbildning i allmän kirurgi. I ett slag förlängdes utbildningen för många av de 23 nya gren specialiteterna med 3-4 år. Reformen omfattade endast utbildningsgången och påverkade inte specialiteternas suveränitet, dvs samtliga specialiteter var fortfarande själständiga och inte i något avseende kopplade till basspecialiteterna.

Orsakerna till att man genomförde reformen var inte helt tydliga, men önskemål om att organisera utbildningen efter Europeiskt mönster (vilket inte finns) och bredda tillgången på jourhavande läkare framfördes.

Kompetensförlust
Beaktande att 2/3 av handkirurgerna i dag är dubbelkompetenta, så torde väl denna reform inte ha så stor betydelse för vår framtida verksamhet vid våra kliniker? Jo, konsekvenserna är betydande för vår högspecialiserade verksamhet emedan kravet innebär att vi inte kan rekrytera kolleger med annan inriktning än ortopedi. Kompetensen vid våra kliniker måste vara mixad av såväl ”hårda” som ”mjuka” kirurger. Vissa specialister har ett ortopediskt emedan andra har ett plastikkirurgsikt intresse. Det är just denna mix av kompetenser som utgör grunden för våra kliniker samt specialitet och även har tjänat som förebild internationellt.

Rekryteringssvårigheter
Den förlängda utbildningstiden motverkar även den våra möjligheter att fritt rekrytera framtida medarbetare. Kvinnor och läkare med forskarbakgrund blir mindre benägna att söka sig till oss, den aktiva tiden för bakjourskompetenta handkirurger minskar och det blir betydligt svårare att planera verksamheten med 8 – 9 års framförhållning. Intresset att därutöver, som doktorand bedriva forskning i ytterligare fyra år mattas betydligt.

Läkarbrist och ekonomi förvärras
Betraktar man dessutom rådande brist på såväl läkare som ekonomi förefaller reformen tydligt motverka sitt eget syfte. I stället för att utbilda oss till en kvalitativ och kvantitativ brist borde vi faktiskt utbilda specialist kompetenser snarast möjligt. Jourläkarfrågan löses genom geografisk koncentration av specialistberedskap och införandet av akutläkare för den breda vården.

Specialister och inte generalister – ett enat Kirurgråd
Intressant nog så delar såväl Svensk Ortopedisk Förening och Svensk Allmänkirurgisk Förening våra åsikter. Redan idag finns otillräckligt med utbildningskapacitet (patienter att operera) vid deras kliniker och de liksom vi ser inte något värde i att framtida specialistläkare skall utbilda sig till något som de aldrig senare avser att ägna sig åt. Vi behöver specialister och inte generalister. Detta borde vara en självklarhet, inte minst för universitetsspecialiteter som handkirurgi. Vi har således ett enat Kirurgiskt råd som delar våra åsikter och stöder oss i vårt arbete att slopa kravet på dubbelkompetens i vår utbildning, vilket även gäller för de övriga kirurgiska grenspecialiteterna urologi, plastik- och kärlkirurgi.

Åtgärder – den nya målbeskrivningen
Under de senaste åren har vi från Svensk Handkirurgisk Föreningen (SHF) enträget framfört våra åsikter till regionerna, läkarförbundet, läkarsällskapet, socialstyrelsen, landstingsförbundet, socialutskottet och socialdepartementet och skrivit debattartiklar för att få en förändring till stånd. Under det senaste året har vi, liksom övriga specialiteter och i Socialstyrelsens regi, arbetat fram en målbeskrivning för den framtida handkirurgiska utbildningen. Vi har i denna tydliggjort våra behov och kompetenskrav, emedan vi mot direktiven, inte har inkluderat kravet på basutbildning i ortopedi. Vi anser det vara tillfyllest med en kortare sidoutbildning i ämnet.

Socialstyrelsens ansvar
Socialstyrelsen arbetar efter regeringens direktiv och har till uppgift att tillse patienternas och sjukvårdens behov. Rimligtvis borde då Socialstyrelsen värna för en organisation och utbildning som stödjer detta.

Utökat politiskt och professionellt stöd – en ljusning
Under den senaste månaden har vi sett en tydlig förändring av uppslutningen kring våra krav. Intresse finns numera i socialutskottet och hos socialministerns sakkunnige, som vi representanter för de fyra kirurgiska specialiteterna nyligen uppvaktade. Dessutom har läkarsällskapets och läkarförbundets styrelser nyligen beslutat aktivt stödja oss och gemensamt med oss verka för ett slopande av dubbelkompetenskravet för blivande hand- plastik- och kärlkirurger samt urologer genom nuvarande regering.

Det är min stora förhoppning att vi snarast får en förändring till stånd, så att vi kan fortsätta med den hitintills så framgångsrika medicinska utvecklingen i Sverige – inte minst den internationellt välrenommerade handkirurgiska.